Möten mellan sjuksköterska och barn återfinns inom de flesta verksamheter, eftersom barn är en stor patientgrupp inom hälso- och sjukvården. Sjuksköterskans kunskap och erfarenhet har avgörande betydelse för hur dessa möten avlöper. Det är av stor vikt att barns möten med sjuksköterskan blir en positiv erfarenhet, eftersom en negativ händelse kan få livslånga konsekvenser genom att barnet undviker hälso- och sjukvården under resten av sitt liv. Följden av ett negativt möte kan också bli att barnets kommande möten kräver mer resurser, såsom fler och längre möten och mer personal, resurser som annars kan vara till nytta för fler barn. Sjuksköterskan bör individanpassa mötet utifrån barnets individuella utvecklingsnivå och involvera barnet och familjen, som kan bestå av flera medlemmar. Detta kan göras genom att sjuksköterskan avsätter tillräckligt med tid, befinner sig på barnets nivå och anpassar kommunikationen, kanske med lek. Ett gynnsamt läge uppstår då för att familjen skall känna sig och vara delaktiga i vården, och en trygg och tillitsfull relation skapas för alla inblandade. Undersökningar och behandlingar underlättas när sjuksköterskan och familjen samarbetar. Hur mötet avlöper beror till stor del på sjuksköterskans kunskaper och erfarenheter. Kunskap är grunden för sjuksköterskans yrke och en sjuksköterska blir aldrig fullärd utan behöver söka ny kunskap hela tiden. Ett primärt sätt för sjuksköterskan att göra det, är med reflektion. Reflektion kan ske enskilt, med kollegor och andra yrkesgrupper. Vid reflektion ökar sjuksköterskans kunskap genom att hen tar del av någon annans erfarenhet och reviderar den och gör den till egen ny kunskap. Författarna anser att de resultat som framkommit kan användas som verktyg vid möten mellan sjuksköterskor, barn och deras föräldrar.

Background: Research have shown children to be a large patient group within the health care sector. Nurses, should therefore, have knowledge about how to individually adapt meetings so it will be a positive experience for the child, the parents, and for themselves. Historically, this has not been the case and created immense care suffering for several families.

Aim: The aim of this study was to illuminate nurses' experiences of meeting children and their parents within the health care sector.

Method: A method to contribute to evidence-based nursing with ground in analysis of qualitative research was performed. An analysis of nine scientific articles was carried out. The analysis resulted in three main themes and eight subthemes.

Results: The main themes were: "To see the child as an individual", "to built trust", and "knowledge and experience are crucial". Knowledge were fundamental for creating a positive meeting.

Conclusion: By individually adapting communication to the child and the parents, good conditions allowed for a trusting relationship to emerge. Time was needed to create a safe and trusting relationship. However, it did not always exist. With knowledge and experience the nurse could see the child as an individual and adapt the meeting to the child. It was the responsibility of the nurse to gain the necessary knowledge, and to reflect with colleagues was seen as an important source to attain new knowledge.