Bakgrund
Enligt Dahlgren och Szczepanski (2004) är en pedagogik som äger rum inomhus det som förekommer mest i Sveriges förskolor. Författarna ställer sig kritisk mot detta eftersom utomhuspedagogik är en arbetsmetod som utgör grunden för barnen att lära med sinnena i ett utvidgat klassrum utan väggar. Pedagogerna sätter begränsningar för vad barnen får möjlighet och tillgång till i förskolorna. Naturvårdsverket (2011) menar att om pedagogernas beskrivning och åsikter av utomhuspedagogik skiljer sig från varandra kan detta tyda på att pedagogerna har olika upplevelser och erfarenheter av utomhuspedagogik sedan tidigare, vilket kan leda till att pedagogerna arbetar olika med utomhuspedagogik i förskolan. Vi vill därför undersöka pedagogernas beskrivning om utomhuspedagogik och hur dem arbetar med den.
Syfte
Vårt syfte med forskningsstudien är att undersöka om tidigare forskning inom utomhuspedagogik överensstämmer med verksamheten i förskolorna.
Metod
Vi har genomfört enskilda intervjuer på fyra olika förskolor. Två av förskolorna har en utomhuspedagogisk inriktning medan de andra två förskolorna mestadels spenderar tiden inomhus och inte har inriktning mot utomhusundervisning.
Resultat
Resultatet har visat att pedagogerna både beskriver och arbetar olika med utomhuspedagogik beroende på om det är en förskola som mestadels spenderar tiden inomhus eller en naturförskola. Två av de förskolorna i vår studie arbetade mestadels av tiden inomhus och de två andra var naturförskolor som arbetade den huvudsakliga av tiden utomhus. I de två förskolorna som främst spenderade tiden inomhus ser pedagogerna fler möjligheter och endast några svårigheter med att arbeta med utomhuspedagogik. I de två naturförskolorna ser de möjligheter och mer svårigheter med utomhuspedagogik. När de två förskolorna som var mestadels i inomhusmiljö vistas utomhus är det den fria leken som oftast styr vad som ska ske medan de två naturförskolorna är det mer aktiviteter och stationer som styr. Pedagogerna på samtliga förskolor beskriver utomhuspedagogik som ett läranderum utan ramar och att utomhuspedagogik främjar barnens lärande med sinnena eftersom naturen har en variation av redskap som stimulerar barnens fantasi till lek och lärande med oändliga möjligheter.