I Sverige har företagen ett normsystem av lagar, råd, rekommendationer och praxis att ta hänsyn till. Bokföringsnämnden (BFN) är ett av de normgivande organ som arbetar med att ge vägledning kring redovisningen och utveckla god redovisningssed. Då BFN konstaterade att de nuvarande redovisningsnormerna för icke-noterade företag inte var ändamålsenliga, beslutade de sig, även på grund av den internationella lagharmoniseringen, att försöka lösa problemen med ett nytt regelverk. Det nya regelverket K3 är framtaget för större företag och koncerner och är det regelverk som vi har valt att studera. Inom redovisning av materiella anläggningstillgångar har det tidigare riktats kritik mot olika avskrivningsmetoder, men även värderingsmetoder såsom anskaffningsvärde. I de nya reglerna har BFN bl.a. infört s.k. komponentavskrivning, där komponenter som består av ett väsentligt värde av en tillgång skall skrivas av utifrån olika nyttjandeperioder. Frågan är då, vad anses vara väsentligt värde och hur uppskattas nyttjandeperioden för tillgången? Hur delas anskaffningsvärdet av en tillgång upp i olika komponenter? Detta är exempel på frågor som vi kommer undersöka och tillämpa praktiskt i form av en fallstudie på företaget Modul AB.

Syftet med studien var att sätta oss in i det nya K3-regelverket och sedan ta fram ett värderingsförslag för företaget Modul AB som ska implementera K3-regelverket när de börjar sitt räkenskapsår i maj 2014. De ville ha hjälp med hur de nya reglerna kommer att påverka redovisningen av de materiella anläggningstillgångarna. Under fallstudiens gång har vi analyserat de problem och svårigheter som har uppstått, främst vid komponentavskrivning. Vi har även diskuterat huruvida de nya reglerna gör att tidigare svårigheter försvinner eller om de kommer att kvarstå. För att få en uppfattning av tidigare problematik har vi undersökt tidigare forskning genom att samla in och studera vetenskapliga artiklar inom området. Insamling har även skett av lagar, rekommendationer och praxis för att skaffa oss kunskap om hur redovisningen skall tillämpas rent praktiskt och för att kunna identifiera skillnader som finns mellan de nuvarande och nya reglerna.

I och med att regelverket är principbaserat och det inom komponentavskrivning inte finns några detaljerade instruktioner för hur detta skall hanteras, stötte vi på problem vid den praktiska tillämpningen. Att kunna identifiera en tillgångs olika komponenter, att bedöma hur anskaffningsvärdet ska delas upp i komponenter samt hur den återstående livslängden för komponenterna ska uppskattas var det svåraste. Vi kunde därmed konstatera att det uppstått en del nya problem, även om komponentavskrivning ger en mer rättvisande bild och är bra i teorin. En stor del av värderingsproblematiken kring anskaffningsvärdet kvarstår då det inte skett någon större förändring inom detta.