BakgrundBakgrunden till uppsatsen är att vi vill lyfta fram möjligheterna för barn med ADHD och Aspergers syndrom att gå i en vanlig skola. För en pedagog som har elever i verksamheten med dessa svårigheter skapas det dagligen problematiska situationer som påverkas av tid, material, ekonomi och acceptansen från klassen och skolan. Utöver detta vill vi lyfta fram möjligheterna som finns, vill vi utvecklas inom området och få en ökad förståelse för barn med diagnos, för att på bästa sätt kunna ge dessa barn en fullständig skolgång. Vår förhoppning är att kunna inkludera alla elever i den gemensamma skolan. Vi vill ta reda på om och hur det arbetas med att inkludera eleverna med dessa neuropsykiatriska diagnoser i verksamheten.

Syftet är att ta reda på vilket stöd det finns för elever med ADHD och Aspergers syndrom att gå i en vanlig skola.

Våra frågeställningar är:

1. På vilket sätt stödjer pedagoger elever med neuropsykiatriska diagnoser i skolår 1-3?

2.Vilka hinder eller svårigheter finns det för pedagoger att ge det stöd elever med neuropsykiatriska diagnoser behöver?

MetodVi har valt att intervjua fyra pedagoger och två föräldrar, för att få djupare infallsvinklar och förståelse för hur de samspelar med dessa barn. Vi anser att svaren skulle bli djupare och mer ingående om vi använde oss av intervjuer istället för enkäter. Enkätsvar skulle inte ge lika mycket utrymme för tolkning som påverkar validiteten, därför anser vi att intervjuer är det som ger det rimligaste resultaten, då vi ville göra en kvalitativ undersökning.

ResultatI undersökningen har vi kommit fram till att det inte verkar finnas några större svårigheter som gör att dessa elever med neuropsykiatriska diagnoser inte skulle kunna gå i en vanlig klass. Det som kan bli ett problem är att eleverna växer ifrån varandra när de kommer upp i årskurserna, olikheterna blir då mer påtagliga för denna elev och för resten av eleverna i klassen.  Det var ingen av våra intervjupersoner som tyckte att deras barngrupp inte fungerat, utan eleverna accepterat och respekterat varandra väl. Föräldrarna tyckte klasskamraterna var mycket förstående mot deras barn och de har aldrig mött några större bekymmer från dem.  Det finns många hjälpmedel att få del av, både för föräldrar och pedagoger. Ett av de största hjälpmedlen är habiliteringen som finns som stöd för både skolan och hemmet.