Skolan skall enligt Skolverkets kursplaner sträva efter att utveckla elevers fysiska, psykiska och sociala förmåga samt inspirera till en aktiv fritid. Det är en viktig utgångspunkt eftersom forskning visat att inaktivitet i barn och ungdomsåren till stor del påverkar hur fysiskt aktiv man blir som vuxen, vilket för med sig såväl fysiologiska som psykologiska effekter. Ett problem är att idrottsämnet aldrig har haft så lite undervisningstid som nu i och med att skolans styrdokument Lpo94 började gälla. Den minskade tiden för idrottsundervisning kan tyckas märklig, när man idag ser en allt större ökning av kroniska sjukdomar hos yngre. För att främja barns rörelsebehov startades Bunkefloprojektet vilket utvecklades till Bunkeflomodellen som flertalet skolor runt om i Sverige tillägnat sig. Modellen innebär att skolans vardag ska fungera som en stödjande och hälsofrämjande miljö för fysisk, psykisk samt social hälsa. Inom Bunkelfoprojektet genomfördes en delstudie som visade positiva effekter som bättre motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer av ökad fysisk aktivitet och motorisk träning i skolan. Syftet med den här studien var att studera vilka effekter utökad fysisk aktivitet och motorikträning i skolan har för barn och om dessa effekter fått betydelse för skolklimatet. Jag har valt att använda mig av den kvalitativa forskningsmetoden där intervjun ses central för intervjupersonerna livsvärld och hur hon förhåller sig till den. Utifrån mitt syfte och min frågeställning har jag på så sätt försökt klarlägga vilka effekter den utökade fysiska aktiviteten fått för skolan. Studiens urval består av två klasslärare samt speciallärare som samtliga varit anställda vid den aktuella skolan sedan införandet av den utökade fysisk aktiviteten.Studien visade en rad positiva effekter av utökad fysisk aktivitet.