Bakgrund: Deltagandet i den fria leken är ytterst viktigt för barn. Det är där de tränar sina sociala färdigheter tillsammans med andra. Genom leken lär barnen känna sig själva och sin omvärld. För att fungera i dagens samhälle krävs det en god social förmåga då vi i allt större utsträckning jobbar och lever nära varandra. Skolan har ett lika stort ansvar att uppnå både de sociala- och kunskapsmässiga målen. I de flesta verksamheter inom skolan möter man barn som inte kan leka. Dessa barn är ytterst beroende av att pedagoger fångar upp deras oförmåga till lek, bemöter och hjälper dem till det sociala samspel de behöver. Syfte: Att belysa pedagogers bemötanden och uppfattningar av barn som inte leker under den fria leken. Metod: För att nå vårt syfte med studien valde vi att använda oss av kvalitativa intervjuer som metod. Materialet består av nio kvalitativa intervjuer med pedagoger i skolan. Allt insamlat material har kategoriserats, bearbetats och analyserats. Resultat: Vår slutsats är att pedagogernas uppfattningar av barn som inte leker är likartade. De har beskrivit barnen som inte leker på ett liknande sätt i deras olika beteendemönster utanför leken. Pedagogernas bemötande av dessa barn är också av samma karaktär. Dock skiljer det sig på hur bemötandet sker. En del väljer att lägga fokus på att observera, andra att delta aktivt i leken och vissa väljer båda arbetsmetoderna.