Bakgrund:

Kateterisering är sällan problemfritt och de flesta patienter får kateterrelaterade komplikationer. En stor andel av patienterna med urinkateter är äldre människor som har hemsjukvård och denna patientgrupp förväntas öka på grund av en åldrande befolkning. Distriktssköterskan behöver ta del av patientperspektivet för att kunna erbjuda en personcentrerad omvårdnad.

Syfte:

Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att leva med kvarliggande urinkateter.

Metod:

En kvalitativ litteraturstudie med ett systematiskt tillvägagångssätt och deskriptiv design.

Resultat:

Kateterrelaterade komplikationer och skam kopplat till katetern gjorde att patienterna upplevde att deras vardag blev begränsad och att det kunde påverka deras livskvalitet negativt. Resultatet visar även att behandling med urinkateter vid svår inkontinens kunde ge en känsla av frihet. Patienterna upplevde bristande och ibland motstridig information från sjukvården.

Slutsats:

Resultatet beskriver hur det kan vara att ha kvarliggande urinkateter och att patienter kan känna sig fängslade. När en person får kateter blir denne ofrånkomligen även patient och kommer i större eller mindre utsträckning i kontakt med sjukvården. Distriktssköterskans bör erbjuda anpassad information, ta del av patientens livsvärld och våga beröra känsliga ämnen.

Background:

Catheterization is rarely problem-free and most patients experience catheter-related complications. A large proportion of patients with urinary catheters are elderly people and this patient group is expected to increase due to an aging population. The district nurse needs to take part of the patient perspective to be able to offer a person-centered care.Aim: To describe patients' experiences of living with an indwelling urinary catheter.

Method:

A qualitative literature review with a systematic approach and descriptive design.

Results:

Catheter-related complications and shame associated with the catheter meant that the patients felt that their everyday life was limited and that it could affect their quality of life negatively. The results also show that treatment with a urinary catheter for severe incontinence could give a sense of freedom. The patients experienced inadequate and sometimes conflicting information from the health care system.

Conclusion:

The results describes how it can be like to have an indwelling urinary catheter and that patients can feel imprisoned. When a person receives a catheter, he or she inevitably also becomes a patient and to a greater or lesser extent comes into contact with the healthcare system. The district nurse should offer adapted information, take part in the patient's life world and dare to touch sensitive topics.