Bakgrund: Våld mot barn kan ske i form av fysisk misshandel, psykisk misshandel, sexuellt våld och försummelse. Yrkesverksamma inom skola har en idealisk position för att identifiera att barn utsätts för våld i hemmet. Vid misstanke om våld är skolan som verksamhet skyldiga enligt lag att upprätta en anmälan till sociala myndigheter.

Syfte: Syftet med studien är att beskriva faktorer som påverkar yrkesverksamma inom skola att identifiera och anmäla till sociala myndigheter vid misstanke att barn utsätts för våld i hemmet.

Metod: Studien är en litteraturöversikt där data inhämtats från redan befintlig information. Åtta vetenskapliga artiklar granskades, analyserades, sammanställdes och presenterades iresultatet i form av två kategorier och fem subkategorier.

Resultat: Resultatet består av två huvudkategorier och fem subkategorier. Resultatet beskriver olika omständigheter som gör våldsutsatta elever särskilt sårbara samt påvisar ett bristande samarbete mellan yrkesverksamma inom skola och sociala myndigheter som medför minskad benägenhet att anmäla oro.

Konklusion: Resultatet visar att elevernas förmåga att berätta om sin våldsutsatthet för yrkesverksamma inom skola är beroende av förtroende. Ett märkbart förändrat beteende hos eleven skapar en lika stor misstanke som när eleven plötsligt kommer med blåmärken eller återkommande brister i hygienen. Övertygelsen om att det krävs flera bevis på att en elev utsatts för våld präglas av uppfattningen att sociala myndigheter har mycket att göra och inte kommer att vidta några åtgärder för att hjälpa elevens situation. Det råder ett oenigt förhållningssätt mellan de yrkesverksamma gällande att anmäla oro. Dåliga erfarenheter av tidigare anmälningar skapar en framtida osäkerhet kring risken att förvärra situationen.

Background: Violence against children can take the form of physical abuse, psychological abuse, sexual violence and neglect. Professionals in school have an ideal position to identify that children are exposed to domestic violence. In case of concern of violence against children, the school as an activity is obliged by law to establish a report to social authorities.

Aim: The aim of the study is to describe factors that affect school professionals to identify and report to social authorities in case of suspicion that children are exposed to domestic violence.

Method: The study is a literature review where data was obtained from existing information. Eight scientific articles where reviewed, analyzed, compiled and presented in the results in the form of two categories and five subcategories.

Results: The result consists of two main categories and five subcategories. The results describe various circumstances that make students particularly vulnerable and demonstrate a lack of cooperation between professionals within schools and social authorities, which leads to a reduced tendency to report concerns.

Conclusion: The result shows that the students' ability to tell professionals about their exposure to violence is dependent on trust. A noticeable change in the student's behavior creates just as much suspicion as when the student suddenly shows up with bruises or recurring deficiencies in hygiene. The belief that multiple proofs are required that a student has been subjected to violence is characterized by the perception that social authorities have a lot to do and will not take action to help the student's situation. There is an inconsistent approach among professionals regarding reporting concerns. Bad experiences from previous reports create future uncertainty around the risk of making the situation worse.