Syftet med studien var att undersöka förskollärares beskrivningar av den egna insatsen för att främja ett bra samspel mellan barnen. I studien har det undersökts vilka erfarenheter förskollärare har av att hantera barns olika sociala positioner i förskolans verksamhet och vilka strategier förskollärarna använde sig av för att utveckla barns sociala relationer. Studien var av kvalitativ karaktär och genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer med sex förskollärare från två olika kommuner i Sverige. Det insamlade materialet analyserades genom tematisk analys. Den teoretiska inramningen som använts i studien är socialkonstruktionism perspektivet med fokus på förskoledidaktik. I analysen framkom det att barnen positionerade sig i sitt samspel på förskolan och att de skiftade mellan olika positioner. Enligt förskollärarna vi har intervjuat framkom det att några barn positionerade sig medvetet eller omedvetet som ledare och det var deras personliga egenskaper som avgjorde vem som skulle få ledarpositionen i gruppen. Resultatet visade att förskollärare använde sig av olika strategier för att hjälpa barneni positioneringen när det behövdes och gav barnen möjlighet till att utveckla sin sociala förmåga. Förskollärarna betonade vikten av att barnen skulle kunna skifta mellan olika positioner, och de hjälpte de barn som fastnade i en position som var svår att ta sig ur.