Bakgrund: Denna studie bygger på förskollärares tankar och attityder kring högläsning i förskolan. Vi är intresserade av att belysa och diskutera högläsningens betydelse för barns språkliga och sociala utveckling.
Syfte: Syftet med studien är att undersöka förskollärares erfarenheter av högläsning och deras pedagogiska strategier kring högläsningen.Teoretiskt perspektiv: För att analysera förskollärares svar har vi valt att utgå från det sociokulturella perspektivet då språket är en central del och lärande sker i samspel med andra.
Metod: För att kunna ta del av och undersöka förskollärares tankar och erfarenheter valde vi att utgå från en kvalitativ metod med intervjufrågor. Vi intervjuade åtta förskollärare på sammanlagt sju avdelningar på fyra förskolor.
Resultat: I resultatet framgår det att samtliga förskollärare är eniga om att högläsning är viktigt för barns språkutveckling. Föreställningsförmåga, turtagning och att lyssna på andra är ytterligare några aspekter som högläsningen tillför. Dessa aspekter ses även som anledning till att de läser för barnen. Förskollärarna beskriver att den planerade och spontana högläsningen sker på olika sätt. De försöker däremot alltid se till att läsa böckerna med inlevelse för att fånga barnens intresse. De talar även om olika svårigheter som kan uppstå i samband med högläsningssituationerna. Det kan bland annat handla om gruppkonstellationer. Förskollärarna beskriver att digitala verktyg kan användas för att det kan upplevas som en utmaning att läsa högt för större barngrupper. Flera beskriver att barn är beroende av förskollärarens kompetens när det kommer till språkutvecklingen och att göra barnen delaktiga.