Enligt statistik utsätts var femte barn för sexuella övergrepp (Socialstyrelsen, 2018). När det handlar om att göra orosanmälningar gällande barn som far illa kan vi i Sverige idag se en underrapportering, där förskolan står för 3% av de orosanmälningar som inkommer till socialtjänsten (Socialstyrelsen, 2018).

Studiens syfte är att undersöka vilka grunder förskolepedagoger uppfattar som betydelsefulla när det gäller att göra orosanmälan om sexuella övergrepp mot barn, samt vilka svårigheter och utmaningar de upplever med att identifiera dessa tecken i sin verksamhet. Vidare är syftet att undersöka vilka faktorer som kan påverka förskolepedagogernas handlingsutrymme i att fatta beslut om att göra en orosanmälan. 

Studiens metodologiska utgångspunkt är en kvalitativ ansats där semi-strukturerade intervjuer tillämpas. Det empiriska materialet bearbetas genom tematisk analys och analyseras sedan vidare utifrån socialpedagogiskt perspektiv. 

Resultatet visar att barns beteende och saker de uttrycker främst ligger till grund för att göra orosanmälan. Det finns ett flertal faktorer som påverkar förskolepedagogernas handlingsutrymme. Utmaningar med att identifiera tecken och stöd från chef och kollegor när en orosanmälan skall göras är exempel på detta. Vidare visar studien att relationen till föräldrar kan vara ytterligare en faktor som påverkar. Vad som sammanfattningsvis framgår tydligt i studien är att förskolepedagogerna uttrycker behov att diskutera detta viktiga ämne och att mer kunskap efterfrågas för att de skall känna modet att agera för tidiga insatser.