Bakgrund: Att vara drabbad av en allvarlig psykisk sjukdom kan innebära ett omfattande utanförskap och exkludering ur samhället. Den psykiatriska diagnosen innebär ofta både stigmatisering och diskriminering, men också en ökad risk för samsjuklighet och en för tidig död. Trots detta visar forskning att människor som lider av en allvarlig psykisk sjukdom har sämre tillgång till palliativ vård. Tidigare studier har gjorts för att belysa sjuksköterskors upplevelser av att palliativt vårda dess individer, dock inte ur ett svenskt vårdsammanhang.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att palliativt vårda personer med allvarlig psykisk sjukdom.

Metod: För att besvara studiens syfte valdes en kvalitativ metod med induktiv ansats. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Analysen av datamaterialet resulterade i tio subkategorier som tillsammans bildade fyra kategorier; "sprickan i livsberättelsen", "allians utanför normen", "komplex erfarenhet av symtomlindring" och "rätten till en värdig död". Sjuksköterskorna beskriver varierande erfarenheter av att vårda dessa individer, men nästan samtliga upplever vårdandet som mer komplext på grund av den psykiatriska sjukdomen.

Slutsats: Att vårda personer med allvarlig psykisk sjukdom palliativt är en utmaning. Sjuksköterskorna saknar ofta erfarenhet och tillräckligt med psykiatriska kunskaper för att med trygghet kunna ta sig an patienternas komplexa behov av omvårdnad. Som ett resultat av detta erhåller dessa individer många gånger en bristande palliativ vård och en försämrad sista tid i livet.

Background: To suffer from a serious and persistent mental illness can mean extensive alienation and exclusion from society. The psychiatric diagnosis often involves stigmatization and discrimination, and an increased risk of co-morbidity and premature death. Despite this, studies have shown that people with severe and persistent mental illness are less likely to receive palliative care. Previous studies have been done to illuminate nurses' experiences of palliatively caring for people with severe and persistent mental illness, but not in a Swedish context.

Aim: To describe nurses' experiences of palliatively caring for people with severe and persistent mental illness.

Method: A qualitative method with an inductive approach was chosen to answer the purpose of this study. The data collection was conducted by using semi-structured interviews and analyzed using qualitative content analysis.

Results: The analysis of the data material resulted in four categories: "the crack in the life story", "alliance outside the norm", "complex experience to providing symptom relief" and "the right to a dignified death". The nurses describe varying experiences of caring for these individuals, but almost all of them experience the care as more complex due to the mental illness.

Conclusion: Palliative care for people with severe and persistent mental illness is a challenge. The nurses often lack experience and enough knowledge to safely address the patients' complex needs of care. As a result, these individuals receive a lack of palliative care.