Bakgrund: Redan året efter att Daniel Defoe publicerar Robinson Crusoe (1719) kommer den första förkortade bearbetningen av berättelsen ut och än idag år 2020 möter nya versioner dagens ljus. Men vad händer med en berättelse när den bearbetas för en ny läsekrets i en ny tid? Robinson Crusoe har av den postkoloniala teoretikern Edward W. Said benämnts som den prototypiska koloniala romanen. Hur väljer då författare att berätta ensådan svårnavigerad och problematisk historia för sin samtid? För att ta reda på detta har jag inom denna uppsats valt att undersöka hur tre bearbetande författare skriver fram kannibalen och kannibalismen.

Syfte: Syftet är att både utforska vad som sker när en berättelse med ett kolonialt arv omarbetas för att passa en barn- och ungdomspublik och vad likheter och skillnader i jämförelse med originaltexten kan bero på.

Metod: Uppsatsen bygger på en komparativ närläsning av tre svenskspråkiga bearbetningar av Robinson Crusoe skrivna av Kirsten Bang (1976) Maj Bylock (1995) och Peter Gotthardt (2016) samt en textkritisk utgåva av samma berättelse.

Resultat: I denna studie framkommer stora skillnader i hur författarna skriver fram Defoesskildring av kannibalerna som verklighetstrogen eller inte. I Bylocks bearbetning framställs Defoes skildring som en avbildning av verkligheten medan i Gotthardt ses densamme som en mytbildning. Ytterligare kan vi se inom empirin en tidsmässig utveckling som pekar moten nedtoning av berättelsens koloniala arv. Detta sker exempelvis genom att mildra Crusoes kulturella kannibalism i berättelserna och att avlägsna våldsamma beskrivningar av kannibalerna. Studien visar dock att det inte finns någon explicit kritik mot kolonialismens projekt inom någon av de bearbetade böckerna vilket däremot går att finna i originaltexten. I detta arbete framkommer det att bearbetningar inte bör ses som neutrala eller ofärgade översättningar utan istället som nya texter som står i relation till sin samtid och dess värderingar.