Idag råder bostadsbrist i 240 av Sveriges kommuner. Det är kommunernas ansvar att försörja Sveriges invånare med bostäder genom att skapa förutsättningar för byggnation. Ett inledande skede till bostadsförsörjningen kan vara markanvisning. Markanvisning innebär en byggherres rätt att ensam förhandla med kommunen om en framtida överlåtelse och exploatering på kommunens mark. Markanvisningar är tillsammans med kommunens planmonopol ett viktigt verktyg i kommunernas arbete med bostadsförsörjningen.

Den 1 januari 2015 trädde lagen (2014:899) om riktlinjer för kommunala markanvisningar i kraft. Lagen innebär att de kommuner som genomför markanvisningar ska anta riktlinjer som innehåller kommunens ståndpunkter kring markanvisningar. Lagen syftar till att skapa god konkurrens bland byggherrar och en transparens i markanvisningsprocessen.

Studiens syfte är att undersöka tolv utvalda kommuners syn på tillkomsten av lagen om riktlinjer för kommunala markanvisningar, och kartlägga kommuners arbetssätt kring markanvisningar. Undersökningen genomfördes via intervjuer av tjänstemän på kommunernas mark- och exploateringsavdelning och genom granskning av riktlinjer, markanvisningsavtal, lagstiftning, offentliga utredningar, propositionen och övriga rapporter.

Utifrån resultatet kan slutsatsen dras att markanvisningar är komplexa och att det därför är svårt att ta fram en generell modell för att anvisa mark. Alla kommuner har olika förutsättningar för att anvisa mark och de utformar därför riktlinjerna övergripande.

Today, there is a shortage of housing in 240 municipalities in Sweden. It is their responsibility to provide housing for Sweden's citizens by creating conditions for construction. An initial stage of the housing supply process can be land allocation. Land allocation means that a developer has the exclusive right to negotiate with the municipality about a future sale and exploitation on the municipality's land. The land allocation is an important tool for residence supplies.

On January 1, 2015, the Act (2014: 899) on guidelines for municipal land allocation came into force. The law means that the municipalities that carry out land allocation must adopt guidelines that show the municipality's positions on land allocation. The Act aims to create good competition among builders and a transparency in the land allocation process.

The aim of the study is to examine the views of twelve selected municipalities concerning the introduction of the Act on guidelines for municipal land allocation and to map their working methods on land allocations. The survey was conducted via interviews of employees at the municipalities' land and exploitation departments and through examination of guidelines, land allocation agreements, legislation, public investigations, proposition and other reports.

Based on the result, it can be concluded that land allocations are complex and that it is therefore difficult to produce a universal model for allocating land. All municipalities have different prerequisites for allocating land, and they therefore design the guidelines broadly.