I 30 år har det varit krig i Afghanistan och det är ett av världens fattigaste länder. Detta har lett till att många Afghaner valt att lämna landet och flytt till andra länder. I flera år har unga afghaner sökt sig till Sverige men under flyktingkrisen år 2015 kom 23,000 afghanska ensamkommande till Sverige. För att möta några av ungdomarna som upplevt denna resa och få besöka deras livsvärld gjordes datainsamlingen med fem semistrukturerade intervjuer på plats i Frankrike där ungdomarna nu befinner sig då de har fortsatt sin flykt efter de har fått avslag på sin asylansökan i Sverige. Ungdomarna kände hopp i Sverige och såg fram mot ett liv här men det hoppet slogs sönder när avslaget kom och deras hopp om en framtid i Sverige försvann. Känslan av att vara dubbelt svikna då upplevelsen var att de först blev välkomnade hit men sen inte fick stanna kvar var total. Nu väntar alla fem ungdomarna på svar på deras asylansökan i Frankrike och de försöker än en gång anpassa sig till ett liv ett främmande land. De fem ungdomarna har tappat mycket av sin framtidstro och de känner ingen tillit till omgivningen efter avslaget. Deras känsla av sammanhang försvann och har för de flesta informanter inte kommit tillbaka. De har alla gemensamt att de gör det som behövs för att slippa åka tillbaka till ett land de inte ser någon framtid i, om det betyder att de ska fly vidare till ett annat land i Europa eller leva som papperslösa i Frankrike är de inte riktigt klara över ännu. Studien har en kvalitativ ansats och med KASAM-teorin som hjälper oss förstå ungdomarnas känslor och hur de hanterar sina känslor i deras livssituation.