Bakgrund: Att bli frihetsberövad är en av de mest ingripande åtgärder som en stat kan utöva över den enskilde i ett modernt västerländskt samhälle. Sverige har under flera år fått kritik från både FN:s och EU:s tortyr kommittéer för det sätt personer som är häktade misstänkta för brott isoleras i häkte genom att åklagare ofta ålägger restriktioner som förhindrar den intagna att ha kontakt med anhöriga eller andra intagna. Personalen utgör den dagliga mänskliga kontakten för en intagen och blir således en viktig del av den intagnes tid på häktet. Det har länge varit känt att isolering har negativa effekter på en människa och att psykiatriska effekter av isolering kan ge bestående men. Lagstiftningen som reglerar häkten säger att de som arbetar i häkte skall visa särskild förståelse för de svårigheter som kan vara förenade med ett frihetsberövande och Kriminalvården har en vision att minska skadeverkningarna av isolering genom isoleringsbrytande åtgärder. Kriminalvårdens statistik från 2015 visar att endast 25 % av de som är häktade med restriktioner nås av dessa åtgärder.

Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur personer som varit häktade med restriktioner upplever kriminalvårdarnas stödjande respektive kontrollerande roll. Hur de som arbetar inom kriminalvården ser på sina arbetsuppgifter och de olika rollerna som de innefattar är ett tangerande område som studien också söker ökad kunskap om.

Metod: Då syftet med studien och forskningsfrågorna söker ökad kunskap om subjektiva upplevelser av stödjande respektive kontrollerande roller i häktesmiljön har kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer använts.

Resultat: Sammantaget var det små saker som upplevdes som betydelsefulla och stödjande av personer som varit häktade med restriktioner, dvs. intagna. Ofta genom handlingar som uttryckte omtanke och respekt från kriminalvårdarnas sida. Kriminalvårdarna i studien delade upplevelsen av att små saker spelar stor roll för en person som är häktad med restriktioner. Totaliteten och frekvensen av säkerhetsrutiner upplevdes som kontrollerande av tidigare intagna snarare än förekomsten av dem. Upplevelser av att känna sig som ett objekt och känslor av total maktlöshet var återkommande i intervjuerna med personer som varit häktade med restriktioner. Ökat säkerhetsfokus inom kriminalvården märktes av intagna och isoleringsbrytande åtgärder tenderar att bli en säkerhetsfråga för kriminalvårdare om personal behövs till annat. Vad det finns för resurser att tillgå för att bryta isolering skiljer sig från häkte till häkte och från dag till dag. Frivillighetsorganisationer, andlig- och sjukvård fyller här en viktig funktion. Under tiden som häktad med restriktioner såg tidigare intagna på kriminalvårdares arbetsuppgifter i första hand som de dagliga rutiner som är associerade med måltider, dusch och promenad. Dessa dagliga rutiner upplevdes av tidigare häktade som präglade av olika säkerhetsrutiner, något som kriminalvårdarna i studien bekräftade. Kriminalvårdarna upplevde inte generellt det som problematisk att inneha både en stödjande och en kontrollerande roll. Personer som varit häktade med restriktioner upplevde detta som mer problematiskt.