Bakgrund:

Både skolans styrdokument och forskning betonar att elever bör få lära i en miljö där de får möjlighet att lära sig genom elevnära, relevanta och meningsfulla sammanhang. Den fråga som väckts hos mig är huruvida dessa sammanhang och synen på vad som är meningsfullt är baserat på barns tankar eller vuxnas antaganden. Forskning visar att studier ofta görs utifrån ett vuxenperspektiv där de närmast berörda, i detta fall eleverna, inte kommer till tals.

Syfte:

Syftet med min studie har varit att ur barns perspektiv undersöka hur elever i årskurs tre kan uppleva engelskämnet som något meningsfullt, samt hur väl elevernas och lärarnas upplevelser stämmer överens ur ett elevperspektiv.

Metod:

Observationer i två klasser har först gjorts för att utifrån dessa göra ett urval till elevintervjuer. För insamling av empiriskt material har sedan åtta elever som utmärkt sig på ett för studien intressant vis valts ut för intervju. Som del av intervjuerna fick eleverna rita teckningar som stöd för deras verbala uttryck samt för att ge mig mer material att studera. För att ta del av lärarnas tankar har jag även genomfört en fokusgruppsintervju med två lärare. För att de skulle ges möjlighet att diskutera meningsfullhet ur elevernas perspektiv låg teckningarna som grund för en del av diskussionsunderlaget.

Resultat:

Resultatet visar på stora variationer i vad eleverna uttrycker sig finna meningsfullt i att lära sig engelska. Meningsfullhet visade sig bland annat innebära att få använda engelska i olika sammanhang eller helt enkelt att få känna sig modig eller kunnig. Konkreta sammanhang är nödvändigtvis inte det mest avgörande för att engelska ska upplevas meningsfullt, utan även känslan av glädje upplevs meningsskapande. Den övergripande skillnaden på elevernas och lärarnas synsätt var att medan eleverna till stor del visade sig göra engelskan meningsfull visar resultatet att lärarna har en fast bild över vad som är meningsfullt, det gäller för eleverna att hitta det.