När större delar av luftledningsnätet i Sverige successivt grävs ner och ersätts med markkabel uppstår problemet att högre kapacitiva jordfelsströmmar genereras. De kapacitiva jordfelsströmmarna kompenseras med hjälp av en spole, petersenspolen, som hos Vattenfall normalt placeras i transformatorns nollpunkt. Spolen parallellkopplas vanligtvis med en resistor och tillsammans utgör de vad som kallas nollpunktsutrustning.

Detta examensarbete analyserar nyttjandet av utjämningslindning och nollpunktsbildare som alternativ vid en YN/yn-transformering, för att redogöra när vilken utrustning är mest lämplig, både tekniskt och ekonomiskt.

Det krävs mycket och bred kunskap om data för kringliggande nät, annan berörd utrustning och stationsutförande för att det ska vara möjligt att göra en korrekt bedömning i valet mellan en utjämningslindning i krafttransformatorn eller en nollpunktsbildare. I brist på tid och kunskap finns en tendens att båda utrustningarna införs i onödan för att säkerställa funktion.

Slutsatsen är att i de absolut flesta fall är utjämningslindningen det mest lämpliga på grund av det låga priset jämfört med nollpunktsbildaren. Då nollpunktsbildare kräver både plats och skydd är det en mer omfattande och dyrare lösning. Det tillfälle när en nollpunktsbildare kan vara det lämpligaste valet är vid en enkeltransformering och nollpunktsbildaren är ansluten till skenan. Andledningen är att om ett transformatorhaveri skulle uppstå och nätet behöver matas från reserv bibehålles fortfarande nollpunkts-utrustningens funktion genom nollpunktsbildaren

As larger and larger parts of the overhead lines in Sweden are being dug down and replaced with underground cables the problem with higher generation of capacitive earth-fault currents occurs. The capacitive earth-fault currents are being compensated with the help of a coil, the petersen coil, which by Vattenfall normally is being placed in the transformers neutral connection. The coil is usually connected in parallel with a resistor and together these components represent what's called system earth equipment.

This thesis analyses the usage of equalizing winding and grounding transformer as an alternative at an YN/yn-transformation to clarify when which equipment is the most suitable, both technically and economically.

A lot of knowledge about surrounding lines, other relevant equipment and embodiment of the station are required to make a correct assessment in the choice between an equalizing winding in the power transformer and a grounding transformer. A lack of time and knowledge has led to a small tendency that both equipments unnecessarily are being used to ensure function.

The conclusion that can be drawn is that equalizing winding clearly is the best option in most cases because of the low price compared to the grounding transformer. The grounding transformer demands both space and protection which makes it a more comprehensive and more expensive solution. The case where a grounding transformer might be the most suitable solution is by a single-transformation and when the grounding transformer is connected to the station rail. The reason why is that in the case of a transformer failure the distribution network would need to be fed from the reserve and then the system earth equipment would still be functional through the grounding transformer