Bakgrund: Nettervik (1994, 2002) och Nikolajeva (1998, 2004) betonar skönlitteratur som kunskapsförmedlare. Kursplanen i svenskämnet lyfter fram skolans ansvar att stimulera eleverna till att utveckla sin fantasi och lust att lära genom att läsa litteratur. Vår tidigare erfarenhet, bland annat från VFU, är också att skönlitteratur ofta används i skolan. Men vi upplever att böckerna oftast används i syfte att "fylla ut" undervisningen eller att ge eleven lästräning. Vi har därför valt att i vår studie fokusera på en klass i år fem som enbart arbetar med skönlitteratur i sin svenskundervisning. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka Hur elever upplever att läsa skönlitteratur i svenskundervisningen. För att uppnå vårt syfte har vi två frågeställningar: Vilken betydelse har skönlitteratur som kunskapskälla ur ett elevperspektiv? Hur reflekterar elever kring läsning av skönlitteratur? Metod: Vår undersökning bygger på en kvalitativ metod med halvstrukturerade intervjuer. Den kvalitativa metoden beskriver egenskaperna hos ett fenomen. I vår undersökning är det eleven som står i centrum och vårt intervjumaterial grundar sig på tio stycken elever i år fem. Studien bygger på det sociokulturella perspektivet och motivationsteorier. Resultat: Eleverna upplever att den skönlitterära boken erbjuder kunskaper i flera olika former och dessa former har vi kategoriserat in under tre rubriker Inre utveckling, Språklig utveckling och Användbara kunskaper. Resultaten visar att elevernas intresse i stor utsträckning speglar valet av litteratur därför att de vill få kunskaper om sådant som de kan använda sig av direkt. Några av elevernas reflektioner kring läsning av skönlitteratur är att de inte upplever läsning av skönlitteratur som svenskundervisning, fantasi kan upplevas på olika sätt och läsmiljön i skolan är inte lika viktig som hemma.