Bakgrund: ADHD-diagnostisering hos barn och ungdomar har de senaste åren ökat i snabb takt. Problematiskt beteende hos barn och ungdomar har alltid uppmärksammats men har de senaste 20 åren i allt högre utsträckning kommit att förstås som ADHD. Diagnosen ADHD ses idag som en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som riskerar att försämra livskvalitén och skapa lidande inom flera aspekter av livet. Den främsta behandlingen är farmakologisk. Det dominerande perspektivet på ADHD är det biomedicinska där orsakerna ses som ärftliga och biologiska och prevalensen av diagnosen anses vara jämnt fördelad globalt. Trots att barn växer upp med olika förutsättningar i vitt skilda miljöer så är diagnoskriterierna universella, och baseras dessutom på subjektiva bedömningar.

Syfte: Att undersöka hur socioekonomiska och kulturella faktorer relaterar till identifiering och behandling av ADHD-symptom hos barn och ungdomar.

Metod: En systematisk litteraturstudie med innehållsanalys har genomförts baserad på 20 vetenskapliga studier.

Resultat: Resultatet genererade två huvudkategorier och fem underkategorier. Den första huvudkategorin Tolkning av barnets beteende visade att kulturella och socioekonomiska faktorer påverkade hur omgivningen upplevde barnet och i vilken utsträckning beteendet tolkades som ADHD. Förälderns kulturella bakgrund påverkade förklaringsmodeller till barnets beteende och förhållningssätt till behandling där föräldrar med ursprung utanför den västerländska kulturen var mer benägna att använda andra förklaringsmodeller. Den andra huvudkategorin Stressorer som påverkar barnet visade att låg socioekonomisk status var förknippad med hög sannolikhet för barnet att få en ADHDdiagnos och tillhörande av etnisk minoritetsgrupp var förknippat med låg sannolikhet att få diagnosen trots ekonomisk utsatthet.

Slutsats: Subjektiva faktorer som förklaringsmodeller, syn på normalitet och stereotypa föreställningar, liksom kontextuella faktorer som fattigdom och utanförskap samverkar och påverkar vem som får en ADHD-diagnos. Vita pojkar tillhörande majoritetsbefolkningen är överrepresenterade gällande ADHD-diagnos. Det finns ett behov av att vidga perspektivet och utveckla förklaringsmodeller och behandling vid barns och ungdomars dysfunktionella beteende för att bättre möta upp behovet av hjälp och stöd.

Background: Diagnosing ADHD in children and adolescents has rapidly increased over the last years. Historically, problematic behavior in children and adolescents has always drawn attention. However, over the last 20 years it has become conceptualized, to a great extent, as ADHD. Today, ADHD is seen as a neuropsychiatric disability that could endanger quality of life and cause suffering in different aspects of life. The main treatment is pharmacological. The dominating perspective on ADHD is the biomedical perspective where causes are seen as inherent and biological, and the prevalence of the diagnosis is considered evenly distributed globally. Even though children grow up in different conditions in diverse environments the diagnostic criteria are universal and based upon subjective assessments.

Aim: To examine how socioeconomical and cultural factors relate to identifying and treating ADHD symptoms in children and adolescents.

Method: A systematic literature review with content analysis based on 20 articles was conducted.

Result: The result generated two main categories and five sub-categories. The first main category, Interpretation of the child’s behavior, showed that cultural and socioeconomic factors affected how the child was seen and to what extent the behavior was interpretated as ADHD. The parent’s cultural background influenced explanatory models of the child’s behavior and approach to treatment. Parents originating outside of Western culture were more likely to use other explanatory models. The other main category Stressors affecting the child showed that low socioeconomic status was associated with high likeliness of receiving an ADHD diagnosis, and children from ethnic minority groups had a low likeliness to receive the diagnosis despite economic vulnerability. 

Conclusion: Subjective factors, such as explanatory models, view on normality and stereotype ideas, as well as contextual factors such as poverty and exclusion interact and influence who receives an ADHD diagnosis. Caucasian boys from the majority population were overrepresented regarding receiving an ADHD diagnosis. There is a need to broaden the perspective and develop explanatory models and treatment for children’s and adolescent’s dysfunctional behavior to better meet the need for help and support.