Lantmäterimyndigheten ansvarar för landets fastighetsindelning, som innebär att lantmäterimyndigheten har beslutsrätten vad gäller fastighetsrättsliga frågor och indelningen av landets fastighetsbestånd. I handläggningen av förrättningar måste lantmätaren i många fall ta hänsyn till andra instanser och myndigheters intresse i den aktuella frågan. 

Strandskyddet har ett stort allmänt intresse med syfte att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv samt bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet. Kommunerna har fått det övergripande ansvaret för strandskyddet på delegation av länsstyrelsen. Genom detta har kommunerna fått rätten att besluta om dispens eller upphävande av strandskyddet. Trots mandat att ta beslut gällande strandskydd övervakar länsstyrelsen dessa beslut med rätt att överklaga. Lantmäterimyndighetens arbete med ärenden inom strandskyddat område är därför noga bevakat av flera instanser. 

Mellan åren 2010–2017 fanns det ett dokument som kallades för Gröna häftet. Det kunde ses som en handbok för förrättningslantmätarnas fastighetsbildningsbeslut inom strandskyddat område. Detta dokument ersattes år 2018 med ett nytt dokument, som kallas för Moderniserat arbetssätt mellan lantmäterimyndigheterna och länsstyrelserna, med förhoppning om att samrådsprocessen myndigheterna emellan skulle bli mer effektiv och rättssäker. Syftet med denna studie har varit att utreda huruvida det nya arbetssättet kommit att påverka samrådsprocessen. Detta har gjorts genom litteraturstudier och intervjuer med personer som besitter relevant bakgrund inom ämnet med erfarenhet av samråd gällande strandskyddade områden. 

Av litteraturstudierna framgår det tydligt att dokumenten skiljer sig åt vad gäller innehåll och utformning. Gröna häftet tar upp exempel och konkretiserar olika problem, vilka är till nytta för förrättningslantmätarna vid deras bedömning om ett samråd är aktuellt. Att Moderniserat arbetssätt mellan lantmäterimyndigheterna och länsstyrelserna skulle ersätta Gröna häftet ger en skev bild av förväntningarna på innehållet i det nya arbetssättet. Där tyngdpunkten i det nya arbetssättet ligger i hur formalia i en samrådsförfrågan ska vara utformad, utan exempel på när samråd anses nödvändigt. Vilket är vad flera av de intervjuade personerna efterfrågat.

Ändamålet med det nya arbetssättet var att få ett enhetligt arbetssätt inom hela Sverige. Det skulle innebära att en förrättningslantmätare från de södra delarna av landet ska kunna handlägga ett ärende i de norra delarna av landet, utan att samrådsförfarandet skiljer sig åt. Vad vi i denna rapporten kommit fram till är att det nya arbetssättet inte nått upp till dessa förhoppningar.

The National Land Survey is responsible for the country's property division, which means that the National Land Survey has the right to decide on property law issues and the division of the country's property portfolio. In the handling of ordinances, the surveyor must in many cases take into account the interests of other authorities in the matter in question.

Shoreland protection has a great public interest, the aim of which is to ensure the conditions for the public's outdoor life and to preserve good living conditions on land and in water for animal and plant life. The municipalities have been given overall responsibility for shoreland protection on a delegation from the county administrative board. This has given municipalities the right to decide on exemptions or suspensions of shoreland protection. Despite a mandate to make decisions regarding shoreland protection, the county administrative board monitors these decisions with the right to appeal against them. The National Land Survey's work on matters in the shoreland protected area is therefore closely monitored by several athoritys.

Between 2010 and 2017, there was a document called the Green Booklet, which could be seen as a handbook for the surveyors for property formation in the shoreland protected area. This document was replaced in 2018 with another document called Modernised working method between the surveying authorities and the county administrative boards, in hope that the consultation process between the authorities would be more efficient and legally secure. The purpose of this study has been to investigate whether the new way of working has affected the consultation process. This has been done through literature studies and interviews with people with relevant backgrounds in the subject with experience of consultations regarding shoreland protected areas.

The literature studies clearly show that the documents differ in content and design. The Green Booklet cite examples and concretely address various problems, which are useful to the surveyors in their assessment of whether a consultation is relevant. The fact that Modernised working methods between the surveying authorities and the county administrative boards would replace the Green Booklet gives a skewed picture of expectations of the content of the new way of working. Where the emphasis is on the formality of a consultation request, without any examples of when consultation is deemed necessary. Which is what several of the interviewees have asked for. 

The purpose of the new way of working was to have a uniform way of working throughout Sweden. This would mean that a surveyor from the southern parts of the country would be able to deal with a case in the north of the country, without the consultation procedure being different. What we have found in this report is that the new way of working has not met these expectations.