Syftet med föreliggande uppsats var att få kunskap i hur socialsekreterare arbetar med barn som upplevt våld i hemmet samt hur socialsekreterare upplever sitt handlingsutrymme inom området. Tidigare forskning visar att barn som upplever våld i nära relation och som inte får adekvat stöd kan riskera att utveckla beteendeproblem samt posttraumatiskt stressyndrom vilket leder till negativa konsekvenser på flera områden. En kvalitativ metod som utgjordes av semistrukturerade intervjuer har genomförts med fem socialsekreterare från fem olika socialkontor i Mellansverige. Insamlade data analyserades med hjälp av meningskoncentrering vilket resulterade i följande fem teman; De osynliga barnen, För barnets bästa, Skapa tillit, Organisatoriska förutsättningar samt Våldets karaktär. Resultatet visade att de stödinsatser som erbjuds våldsutsatta barn varierar beroende på våldets karaktär samt på hur barn har upplevt våldet. Vidare framkom att individuellt samtalsstöd i form av Trappan-metoden, familjebehandling samt stöd genom Barnahus var de insatser som mest frekvent beviljades. Resultatet visade även på att socialsekreteraren upplever sig ha ett förhållandevis stort handlingsutrymme under utredningsarbetet, trots att de i första hand behöver förhålla sig till aktuell lagstiftning, föreskrifter samt kommunala riktlinjer.