Syftet med denna studie är att undersöka vad som kännetecknar skolledares strategier i arbetet med social inkludering för årskurs 7-9 elever i Varbergs kommun. Bakgrunden till undersökningen är att den psykiska ohälsan kraftigt ökat bland ungdomar och enligt Folkhälsomyndigheten är skolan en bidragande faktor. "En skola för alla" har sedan 1960-talet stått för att allas rätt att gå i samma skola och begreppet inkludering har blivit vanligt. Samtidigt har det blivit vanligare att elever inte når kunskapsmålen och att vissa inte ens kommer till skolan och i Varbergs kommun har man numera särskilda flexteam som ska fånga upp dessa.

Undersökningen är en kvalitativ studie där fem semistrukturerade intervjuer har genomförts med fem rektorer och en grundskolechef. Skolorna har valts utifrån placering, för att täcka in både stadsdel och landsbygd. Intervjuerna har transkriberats och analyserats genom tematisering för att sammanställa ett resultat. Studiens teoretiska ramverk är symbolisk interaktionism samt fem centrala begrepp: "social inkludering", "delaktighet", "bemötande", "relationer" och "gemenskap".

Resultatet visar att rektorerna är samstämmiga då de pratar om inkludering. De ser svårigheter med att inkludera alla elever i klassrummet och menar att detta ibland snarare leder till exkludering. Mycket kan anpassas, men i vissa fall räcker inte detta och det kan behövas undervisning på avskild plats. Det som skiljer skolorna åt är vilka förutsättningar de har att anpassa miljön, olika arbetssätt och olika yrkeskompetenser. Överlag har de ändå en gemensam uppfattning om hur de vill fortsätta arbeta för att få elever delaktiga och de påpekar alla att de får för dåligt med resurser. De begrepp som studien innehåller och det förebyggande arbete som skolorna arbetar med är alla verktyg i socialt arbete och ingår i ett socialpedagogiskt förhållningssätt. Trots ganska få intervjuer fann vi en mättnad i resultatet då alla informanter har svarat relativt likt och det är därför möjligt att applicera detta på hela kommunen.