Enligt Lgr11 (Skolverket, 2011) har skolan till uppgift att skapa möjligheter för eleverna att utvecklas som individer och finna sin unika egenart men samtidigt lära dem att leva efter samhällets normer. Denna studie tar sin utgång i den skärningspunkten som därmed bildas samt vilken roll det kan ha för elevernas identitetsutveckling. I Lgr11 påpekas också språkets betydelse för identitetsutveckling och därav har kommunikativa händelser och diskurser kommit att undersökas. Syftet med studien har varit att undersöka hur sociala och individuella identiteter konstrueras inom skolans kontext genom diskurser. Studien har utförts i två klasseri årskurs 6 och har begränsats till att endast undersöka SO-undervisningen, specifikt Historia.Undervisningen har observerats under två veckors tid och observationerna har även kompletterats med informella samtal med både elever och lärare. Fokus vid observationerna har legat på språkliga händelser och hur diskurser i klassrummet kan påverka sociala positioneroch relationer samt vilka subjektspositioner som möjliggörs. Genom att kombinera en etnografisk studie med kritisk diskursanalys har normer och maktrelationer inom skolan och undervisningen kunnat synliggöras, vilka även de har en påverkan på identitetsutvecklingen. Dessutom har ett emancipatorisk pedagogiskt perspektiv anlagts på analysen. Inom den emancipatoriska pedagogiken eftersträvas en mer jämlik relation mellan lärare och elev som medvetandegör individens situation. Först då kan maktrelationer utjämnas och strukturer transformeras. Resultatet visar dock på att samhälleliga strukturer reproduceras i skolan ochelever underordnas både innehåll och lärare. Det visar på en dubbel reproduktion där ett specifikt innehåll förmedlas och reproduceras till eleverna samt en reproduktion av eleven som underordnad både kunskaper och lärarens position.