Bakgrund:Pedagogers ledarskap är viktigt i arbetet med att barn ska känna sig inkluderade i den sociala gemenskapen och i barns identitetsskapande. Barnen ska under sin förskolevistelse ges möjlighet till att känna trygghet, utvecklas och samspela tillsammans med andra vilket är något som både Läroplan för förskolan (Lpfö18, 2018) och Skollagen (SFS 2010:800) lyfter. Styrdokumenten tar tydligt upp vad och varför men har en otydlighet i hur, vilket gör att pedagogerna får ett stort ansvar i denna process. Barnens perspektiv är en central del i förskolans verksamhet och ska också tas i beaktning i denna process. Arbetet med barns inkludering blir på så sätt viktigt och behöver göras i samråd med både vuxna och barn. 

Syfte:Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare talar om sina strategier för att få alla barn att känna sig inkluderade i den sociala gemenskapen på förskolan. Syftet är också att undersöka hur barns perspektiv tas i beaktning i arbetet för att främja den sociala gemenskapen.

Metod:I denna studie har kvalitativa intervjuer tillämpats. Då studien undersöker förskollärares enskilda åsikter och tankar har semistrukturerade intervjuer använts som metod. Det möjliggör att ställa följdfrågor som kan bidra till mer utförliga svar från informanterna. Sju förskollärare på sju olika förskolor har intervjuats i studien. En tematisk analys har använts vid analyserandet av de insamlade intervjumaterialet. 

Resultat:Resultatet visar att förskollärarna anser att olika arbetssätt och metoder samt förhållningssätt är gynnande för barns inkludering i den sociala gemenskapen. De arbetssätt och metoder som blivit synliga i resultatet är att arbeta med mindre barngrupper, språk, gruppstärkande aktiviteter och material samt samlingar. Det har också visat sig att miljön på förskolan och ett väl fungerade arbetslag kan ses som betydelsefullt i arbetet för att främja sociala relationer. Det har framkommit att förskollärarna framhåller sitt förhållningssätt som bidragande till inkludering i barngruppen genom att de är passivt och aktivt närvarande, uppmärksamma och agerar som förebilder. Av resultatet framgår det att det inte är helt självklart att ha ett metodiskt arbete för att undersöka barns perspektiv kring sin inkludering i den sociala gemenskapen. Däremot har barnperspektivet en central roll genom hela resultatet.