Bakgrund: Det har visat sig i forskning kring högläsning och boksamtal att eleverna genom den sortens undervisning utvecklas i sitt språk-, läs- och skrivutveckling (Heath, 1983; Liberg, 2003a). Elam och Widhe menar att eleverna utvecklar sin förståelse för sig själv och andra genom undervisningen i boksamtal och högläsning (2018). Wedin (2011) hävdar att omelevernas språkutveckling ska främjas ska inte högläsningen endast ske i syftet att eleverna ska få en avslappnade stund. Läsning kan ha en lugnande effekt på eleverna men att endast läsa för att eleverna ska komma till ro skapar en felaktig syn på vad högläsning handlar om. 

Syfte: Syftet med vår studie är att undersöka fyra lärares arbete med högläsning och boksamtal för att få en ökad förståelse för deras kunskaper inom ämnet.

Metod: Studien har utgått från en kvalitativ metod där vi har utfört fyra intervjuer med verksamma lärare i årskurs 1. Vi har kodat och analyserat det insamlade materialet enligt en modell för tematisk analys och kodade fram fyra teman; högläsning och samtal, förståelse genom bilder, moraliska frågor och förståelse för texten. 

Resultat: Lärarna uttrycker att högläsning och samtal går ”hand i hand” och menar då att samtalen och frågorna som ställs bidrar till att eleverna får en ökad förståelse för det som högläses. När lärarna ställer olika frågor under högläsningen så får eleverna dels relatera till egna erfarenheter, dels sätta sig in i andras perspektiv för att bli medvetna och lära sig vad som är rätt och fel, men de ges även möjlighet att förstå sammanhanget kring det lästa. Med andra ord så bidrar högläsningen till att kunna föra samtal med eleverna kring viktiga ämnen och samtalen i sin tur bidrar till att skapa förståelse och en känsla för sammanhang under högläsningen.