Bakgrund: De flesta barn som växer upp idag har nästintill konstant tillgång till internet, där elevers digitala erfarenheter kan skilja sig åt. Samtidigt som samhället digitaliseras, ökar den psykiska ohälsan hos barn och unga. Lärare behöver därför engagera sig i elevers värld, för att utveckla en digital kompetens hos dem, samt för att förhindra att de råkar illa ut. Trots det ökade IKT uppdraget som tillkom i läroplanen år 2017, finns det fritidshem som av olika anledningar undviker att undervisa inom detta område. Detta påverkar målet om en likvärdig utbildning, och därigenom elevers förutsättningar att delta i samhället, både nu och i framtiden.

Syfte: Syftet med studien var att belysa hur fritidslärare hanterar sitt uppdrag att bedriva IKT-undervisning och vilken inställning de har till IKT som ett innehåll i fritidshemmets pedagogiska verksamhet.

Metod: För att besvara frågeställningarna i studien valde vi att använda oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Vi intervjuade åtta högskoleutbildade fritidslärare från åtta olika fritidshem i Västra Götaland.

Resultat: Studiens resultat belyser hur tillgången till och användningen av digitala verktyg mellan olika fritidshem varierar. Samtliga informanter utryckte att de inte fått någon kompetensutveckling inom IKT, förutom några som förklarade att det enbart handlat om användning av digitala verktyg. Detta kan påverka vilken typ av undervisning som bedrivs i verksamheterna, om inte lärarna är medvetna om det demokratiska-, och kompensatoriska uppdraget inom IKT. Några av de faktorer som påverkar fritidslärare att arbeta med IKT är, vidareutbildning, rektorns engagemang, kollegor och tillgång till digitala verktyg. Den digitala kompetensen hos fritidslärare reflekteras i deras mindset och självtillit. Oavsett nivån av digital kompetens, är det dock avgörande att ha en engagerad och lyhörd rektor som skapar möjligheter för att inte fastna i ett statiskt mindset.