Denna kvalitativa studie fokuserar på att undersöka förskollärares upplevelser kring undervisning om hållbar utveckling i förskolan, vilket då är vårt syfte med studien. Gapet i tidigare forskning visar att det finns ett behov av en mer bredare förståelse om hållbar utveckling för barn. Därmed anser vi att denna studie är viktig att genomföra för att bidra med mer kunskap kring ämnet. Frågeställningen i studien är; Hur upplever förskollärare undervisning om hållbar utveckling i verksamheten? Vilka möjligheter och hinder upplever förskollärarna med att arbeta med hållbar utveckling utifrån läroplanen? Empirin samlades in genom semistrukturerade intervjuer, med förskollärare och analyserades utifrån vetenskapsteorin fenomenologin, där det centrala begreppet var upplevelser. Resultatet visade att den sociala dimensionen var den mest centrala inom hållbar utveckling i förskolan, denna var grundstenen och det förskollärarna upplevde sig använda mest av i vardagen på verksamheterna. Då de upplevde att det sociala var det viktigaste för barnen att behärska för att de ska kunna fungera som människor, i och utanför förskolan. Vidare visade resultatet att förskollärarna upplevde en viss osäkerhet kring hur de undervisar om ekologi och ekonomi, där ekonomin var absolut svårast. Dock framkom det att de undervisar om detta genom skräpplockardagar, odling, diskussioner om matsvinn och så vidare.