Bakgrund: Tidigare forskning visar att socialt utsatta barn som far illa löper högre risk att drabbas av en mängd negativa konsekvenser, så som posttraumatiskt stressyndrom, depression och ökad aggressivitet. Socialt utsatta barn tenderar även att hamna i en negativ utvecklingskurva, där utvecklingen kan stanna av eller i värsta fall försämras. Trots detta visar tidigare forskning att förskollärare ofta väljer att inte anmäla när de misstänker att barn är socialt utsatta. En anledning är att förskollärarna känner en misstro gentemot socialtjänsten eftersom de inte får en uppföljning kring sin anmälan samt att relationen till vårdnadshavare kan påverkas. Tidigare forskning visar även att det finns ett kunskapsglapp hos lärare när det kommer till att upptäcka, anmäla samt ingripa vid dessa fall. Den tidigare forskningen vi presenterar är några år gamla, därför kändes det relevant att göra en uppdatering kring ämnetför att se hur förskollärare upplever samarbetet med socialtjänsten i nuläget.

Syfte: Vi vill undersöka hur samarbetet ser ut mellan förskola och socialtjänst när det gäller socialt utsatta barn.

Metod: Vi valde att göra en kvalitativ intervjustudie för att fånga upp förskollärares kunskaperkring socialt utsatta barn. Efter intervjuerna med förskollärarna har även personal inom socialtjänsten svarat på en skriftlig intervju. Detta för att kunna jämföra skillnader och likheter mellan de båda aktörernas svar. 

Resultat: Resultatet visade att förskollärare och socialsekreterares definition av social utsatthet var tudelad. Förskollärare såg det ur barnens behov medan socialtjänsten såg det ur vårdnadshavares förmåga att ta hand om barnen. Båda parter var överens om att samarbetet under en orosanmälan fungerade bra. Förskollärarna poängterade dock att ett vidare samarbete mellan aktörerna efter en anmälan skulle vara mer gynnsamt för barnet medan socialsekreterarna ansåg att det nuvarande upplägget fungerade tillfredställande. Resultatet visade även att en av fem förskollärare upplevde bra kompetensutveckling kring socialt utsatta barn. Socialsekreterarna hänvisade till att de åkte ut och förespråkade kring orosanmälan och tecken för utsatthet hos barn, detta nämndes inte hos någon av förskollärarna. Oron att föräldrarelationen kunde ta skada vid en orosanmälan, var något alla förskollärarna uttryckte