Bakgrund: Covid-19-pandemin har påverkat Sverige och världen i stor omfattning. Sjuksköterskor och andra vårdare har fått ställa om sina liv för prioriteringarna i hälso- och sjukvårdssystemen. Intensivvård är komplext och kräver specialistkompetens. Sjuksköterskan har vårdandet som en del av professionen, vårdandet som handling tillskrivs dock inte endast en yrkeskategori. En kärnkompetens i vårdprofessioner är ”säker vård”, dock är alla medarbetare på vårdenheten ansvariga för att vården är patientsäker. Omplacering av vårdaretill pandemivården har skapat erfarenheter som endast finns beskrivna i enstaka studier och är aktuella att undersöka.

Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av tillfällig omplacering tillintensivvårdsavdelning under covid-19-pandemin.

Metod: Studien hade en kvalitativ ansats och har genomförts som en semistrukturerad intervjustudie. Intervjuerna har sedan transkriberats ordagrant och datamaterialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.

Resultat: Ur analysen framkom ett övergripande tema, två underteman samt fyra huvudkategorier. Temat innefattade erfarenheterna som ”vårdande i motgång och utveckling”. Sjuksköterskornas erfarenheter sorterades till erfarenheter som hämmade respektive främjade vårdandet, studiens underteman. Resultatet pekade på att vårdandet inte har haft tillräckligt bra förutsättningar, men att omplaceringen dock varit utvecklande i sjuksköterskornasvårdande.

Slutsats: Omplaceringen har hämmat och främjat vårdandet. Sjuksköterskorna utvecklades i sin profession som vårdare men omplaceringen innebar även flertalet motgångar som hämmade vårdandet. För att främja vårdandet behöver organisationen och sjuksköterskan ett gott samarbete. Sjuksköterskan behöver stöttning från organisationen med ett vårdande ledarskap för att främja goda förutsättningar för vårdandet.

Background: The covid-19 pandemic has affected Sweden as well as the world as a whole to a great extent. Nurses and other caring professionals have been forced to adapt their lives in order to meet the new priorities in the healthcare systems. Intensive care is complex and demands specialist qualifications. Caring is a part of the nurses´ profession, but the act of caring is not limited to one profession. A core competence in caring professions is ”safe care”, while all coworkers in the unit has a responsibility to act for patient safety. The redeploymentof caring professionals into pandemic care has created experiences which have only been described in a few recent studies.

Aim: The aim of this study was to investigate nurses´ experiences of temporary redeployment to an intensive care unit during the covid-19 pandemic.

Method: The study had a qualitative approach and has been conducted through semi-structured interviews. The interviews have been verbatim transcribed into text and the text has been analyzed using inductive qualitative content analysis.

Results: Through the analysis one theme, two sub-themes and four main categories emerged. The main theme contained experiences as ”caring in adversity and development”. Nurses´ experiences were sorted into experiences that restricted respectively enabled caring. The result pointed out that caring lacked the right prerequisites, though the redeployment has also developed the caring of the nurses.

Conclusion: The redeployment has restricted and enabled caring. The nurses have developed in their profession as caring professionals, but the redeployment also resulted in several adversities that restricted caring. To enable caring, the organization and the nurse need to have a good cooperation. The nurse needs support from the organization through a caritative leadership to enable good prerequisites for caring.