Bakgrund: Schizofreni är en långvarig och allvarlig sjukdom som kan innebära stora svårigheter att klara vardagslivet. Personer med schizofreni lever ett betydligt kortare liv än resten av populationen. Många är påverkade av metaboliskt syndrom ofta redan innan de har fyllt 30 år. Kardiovaskulära riskfaktorer som fetma, tobaksanvändning, diabetes och förhöjda blodfetter är vanligt, och tillsammans uppger de en stor risk för somatisk ohälsa och metaboliskt syndrom.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter i att främja somatisk hälsa hos personer med schizofreni.

Metod: I studien har en kvalitativ metod med abduktiv ansats använts. Sju semistrukturerade intervjuer har genomförts och analyserats med en kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Resultatet består av fyra kategorier: Konsekvensen av sjukdomen, Vårdrelationen, Samverkan och Sjuksköterskans kompetens. Kategorierna fick sedan tio underkategorier som beskriver hur patientens påverkas av sin sjukdom, hur relationen mellan sjuksköterska, patient och boendepersonal speglar arbetet, vikten av samverkan inom olika instanser samt vilka brister som finns.

Slutsats: Personer med schizofreni är en sårbar grupp i samhället som inte prioriteras i sjukvården. Det är svårt att främja hälsa hos personer med schizofreni då deras kognitiva svikt och brist på egen initiativförmåga är ett hinder. Specialistkompetens, rutiner och mätinstrument saknas för att fånga upp risker och främja somatisk hälsa i kommunal psykiatri. En god vårdrelation mellan sjuksköterska och patient kan ge bättre förutsättningar för detta. Att arbeta personcentrerat och med empowerment kan bidra till att skapa en trygg vårdrelation med patienten.

Background: Schizophrenia is a prolonged and serious illness that can pose great difficulties in coping with everyday life. People with schizophrenia live a much shorter life than the rest of the population. Many people are often affected by metabolic syndrome even before they turn 30. Cardiovascular risk factors such as obesity, tobacco use, diabetes and elevated blood fats are common, and together they report a high risk of somatic ill health and metabolic syndrome.

Aim: The aim of the study was to describe the nurse's experiences in promoting somatic health in people with schizophrenia.

Method: In the study, a qualitative method with abductive approach was used. Seven semistructured interviews were conducted and analyzed with a qualitative content analysis.

Results: The result consists of four categories: the consequence of the disease, the nursing relationship, collaboration and the nurse's competence. The main categories were then given ten subcategories that describe how the patient is affected by his illness, how the relationship between nurse, patient and housing staff reflects the work, the importance of collaboration in different instances and what deficiencies exist.

Conclusion: People with schizophrenia are a vulnerable group in society not prioritized and easily forgotten. It is difficult to promote the health of people with schizophrenia as their cognitive failure and lack of self-initiative stop them. More knowledge and specialist expertise in psychiatric care for housing with special service is needed. There are no routines and measuring instruments to capture risks and promote somatic health in municipal psychiatry. A good nursing relationship between the nurse and the patient can provide better conditions for this. Working person-centered and empowered can help to create a secure care relationship with the patient.