Under 2015 kom 35369 ensamkommande barn och ungdomar till Sverige för att söka asyl. I media och i samhället har det diskuterats flitigt kring olika händelser rörande de ensamkommande barnen och ungdomarna. När barn under 18 år kommer till Sverige tilldelas de en god man som ska se till att barnet får sina rättigheter tillgodosedda. Samtidigt är det sällan vi hört de ensamkommande ungdomarnas egna röster. Sker god mans-uppdraget utifrån barnens villkor och barnperspektiv? Under förra året (2015) blev det också uppenbart att det saknades gode män till ensamkommande barn och ungdomar i kommunerna (Socialstyrelsen 2016). Vi ville förstå och undersöka hur de ensamkommande ungdomarna upplever att god man uppfyller sitt uppdrag, i att vara den samordnade och stödjande länken till den ensamkommande ungdomen.

Syftet är att undersöka hur de ensamkommande ungdomarna upplever relationen med sin god man.

Vi har använt oss av kvalitativa fokusgruppsintervjuer för att samla in vår data. Deltagarna i vår studie var ensamkommande ungdomar mellan 16-17 år som inte varit i Sverige i mer än 1 år. Med vår studie kan vi bekräfta vissa likheter med tidigare internationell forskning samt se en del skillnader från tidigare nationell forskning. Vi kan också tolka att ytterligare verktyg och kunskaper behövs för att möta de ensamkommande ungdomarna utifrån ett barnperspektiv.

De ensamkommande ungdomarna i vår studie upplever sig ha liten möjlighet att påverka relationen till sin god man. De ensamkommande ungdomarna försöker många gånger göra sina röster hörda men det är sällan problem blir åtgärdade. Få av våra deltagare hade en positiv upplevelse av sin god man och utförande av god mans-uppdraget.