Social workers often experience difficulties involving children in the assessment process for disability support, but we know less about how children and their parents experience meeting with social workers in a statutory practicing context. This study examines how increased participation can be possible for children with disabilities throughout the Swedish Disability Act (SDA) assessment process. Eleven children and twelve parents were interviewed, using Talking Mats with the children. Malterud’s phenomenological method was used for analysing the data. Children feel they are listened to, but they need support expressing what they find difficult, and believe Augmentative and Alternative Communication can support their understanding. When planning a meeting, children need information beforehand to be involved in the planning.

Parents believe that children should be involved in decision-making; hence, their own involvement is needed. Many children who are eligible for SDA interventions would be able to speak for themselves later in life if introduced to actively participating in assessment processes at a younger age. Accordingly, it becomes important that children with disabilities, together with parents and social workers, also gain experience in talking about sensitive topics. This may, in the long term, alleviate parents’ worries and uncertainty about how to protect their children.

Socialsekreterare upplever ofta svårigheter att involvera barn i utredningsprocessen enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Vi vet dock ganska lite om hur barn och deras föräldrar upplever mötet med socialsekreterare i en myndighetskontext. Denna studie undersöker hur ökat delaktighet genom hela utredningsprocessen kan möjliggöras för barn med funktionsnedsättning. Elva barn och tolv föräldrar intervjuades. Samtalsmatta användes när barnen intervjuades. I analysen av materialet använde vi Malteruds fenomenologiska metod för systematisk textkondensering. Barn upplever att de blir lyssnade på, men behöver stöd för att uttrycka sina svårigheter, exempelvis genom Alternativ och Kompletterande Kommunikation. När ett möte planeras behöver barn information i förväg om vad som kommer att hända samt vara delaktiga i planeringen.

Föräldrar anser att barn ska vara delaktiga i utredningsprocessenen, men att deras eget engagemang också behövs. Många barn som är berättigade till LSS-insatser skulle kunna tala för sig själva senare i livet om de introducerades till att aktivt delta i utredningsprocesser i yngre ålder. Därför blir det viktigt att barn med funktionsnedsättning, tillsammans med föräldrar och socialsekreterare, också får erfarenhet av att prata om känsliga ämnen. Detta kan på lång sikt lindra föräldrars oro och osäkerhet hur de ska skydda sina barn.

Den här rapporten beskriver ett treårigt forskningsprojekt, genomfört av Högskolan Väst och finansierat av Forte, som pågick mellan juli 2020 och juli 2023. Det övergripande syftet med studien var att undersöka, såväl ur de professionellas som ur barnens och deras föräldrars perspektiv, hur barn kan bli mer delaktiga i den utredningsprocess som följer på ansökan om stödinsatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Många barn som är aktuella för insatser enligt LSS kan lättare bli delaktiga i mötet med socialtjänsten om handläggaren använder sig av alternativa kommunikationssätt. Det kan underlätta deras möjligheter både att förstå processen och att själva komma till tals och därmed bli lyssnade på. Ett mer specifikt syfte med studien var därför att undersöka hur barns delaktighet kan underlättas med stöd av alternativ och kompletterande kommunikation (AKK).

Resultaten av fokusgruppsintervjuer (N=17) och individuella intervjuer (N=11) med handläggande socialsekreterare visar att det ofta finns en beredskap och en vilja att lyssna på barn under utredningssamtalen. Handläggare upplever dock en rad underlättande men framför allt komplicerande faktorer i mötet med barnet och dess föräldrar. Svårigheterna handlar främst om ambivalens och osäkerhet gällande i vilken mån de har tillräckliga kunskaper om AKK samt rädsla för att göra misstag eller såra barnet. Men de handlar också om tidsbrist och begränsade möjligheter att skapa en relation till barnet. Det kan konkluderas att handläggarnas professionella handlingsutrymme för att främja barns delaktighet i viss mån påverkas av den rådande organisationskulturen, där ett tilllåtande arbetsklimat och proaktivt ledarskap tillskrivs stor betydelse.Vid intervjuer med barnen (N=11) och deras föräldrar (N=12) framkom att barn känner att de blir lyssnade på, men att de ofta behöver hjälp för att uttrycka behov och svårigheter. Här kan AKK vara ett stöd. Inför ett möte behöver barn också informeras om och delta i planeringen, för att under samtalet med handläggaren sedan kunna vara mer delaktiga. Föräldrar anser att barn bör involveras i beslutsfattandet, men även att deras eget engagemang behövs.

Många barn som är berättigade till LSS-insatser skulle kunna tala för sig själva senare i livet om de redan i yngre ålder introduceras till att delta aktivt i bedömningsprocesser. Därför är det viktigt att barn med funktionsnedsättningar, tillsammans med föräldrar och handläggare, får erfarenhet av att prata om känsliga ämnen. Detta kan på längre sikt lindra föräldrars oro kring hur de ska skydda sina barn och värna om deras framtid.I denna rapport redogör vi även för den Fortefinansierade nyttiggörandeinsats som genomfördes i samband med projektets slutförande. Detta arbete bestod i att ta fram ett illustrativt och barnvänligt informationsbrev som handläggande socialsekreterare kan skicka hem till barnet inför ett möte. I detta ”barnbrev” finns enkla frågor om hur barnet vill ha det när det träffar den handläggande socialsekreteraren. Forskargruppen har också tagit fram ett enkelt bildstödmaterial som handläggare kan använda för att pek-prata med barn som behöver stöd att förstå och/eller berätta med vanligt tal.

There is a need for more knowledge about how to enhance children’s participation in the assessment process when applying for support in accordance with the Swedish Disability Act (SDA). Here, Augmentative and Alternative Communication (AAC) has been highlighted as a successful way of letting children have a say in matters that concern their everyday lives. This study examines, from social workers’ perspectives, how increased participation can be made possible for children with disabilities during the process of decision-making and planning for support. Based on focus group interviews (N = 17) and individual interviews (N = 11) the findings reveal that the social worker shows a readiness to listen to children’s voices. However, they experience a range of both facilitating, but predominantly complicating, factors when meeting with the child and their parents. It is argued that the social workers’ professional discretion to some extent is influenced by the prevailing organisational culture, where a permissive work climate and proactive leadership are attributed great importance.

Det behövs mer kunskap om hur barns delaktighet kan stärkas i bedömningsprocessen vid ansökan om stöd enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Här har Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK) lyfts fram som ett framgångsrikt sätt att låta barn komma till tals i frågor som rör deras vardag. Denna studie undersöker, utifrån socialarbetares perspektiv, hur ökad delaktighet kan möjliggöras för barn med funktionsnedsättning under beslutsfattande och planering för stöd. Baserat på fokusgruppsintervjuer (N = 17) och individuella intervjuer (N = 11) visar resultaten att den handläggande socialarbetaren ofta visar en beredskap och vilja att lyssna på barns röster. De upplever dock en rad både underlättande men framför allt komplicerande faktorer i mötet med barnet och dess föräldrar. Studien konkluderar att socialarbetarnas professionella handlingsutrymme för att främja barns delaktighet i utredningsprocessen i viss mån påverkas av den rådande organisationskulturen, där tillåtande arbetsklimat och proaktivt ledarskap tillskrivs stor betydelse.

Projektet ” Socialtjänstens beslutsfattande i myndighetsutövning” handlar ytterst om att studera beslutsfattandet i myndighetsutövning vilket präglas av hög grad av komplexitet. Det finns enligt forskning svårigheter med att teoretiskt fånga beslutsfattande processer med stöd av rationella eller byråkratiska modeller då erfarenhet och känsla många gånger är drivande i det sociala arbetets beslutsfattande. Syftet med studien att undersöka socialsekreterares erfarenheter av och förståelsen för intuitivt och analytiskt präglat beslutsfattande inom den myndighetsutövande praktiken inom vuxenenheten, försörjningsstöd och familjestöd (barn och ungdomsgrupps, familjerätt och familjehem). Teoretiskt och analytiskt har vi utgått en psykologisk modell för beslutsfattande som bygger på dubbla processer av intuition och analys. Resultaten som presenteras är tentativa och vi välkomnar input på de tolkningar vi gjort (work in progress).

Most youths use Information and Communication Technology (ICT) for socialising, but there is a discussion about whether using ICT promotes social participation for youths with intellectual disabilities (IDs). Employing the concepts of social participation and self-determination together with the youths’ perspectives, as conveyed by staff, we examine how social participation might be promoted for youths with ID in institutional settings in Sweden. The findings revealed three overarching themes. The first theme, Developing skills, self-determination and becoming less reliant, illustrates the basic use of ICT. The second theme, Sharing events, socialising and participating with others, draws attention to how youths take technology a step further to interact with others. The third theme, Resources and attitudes, concerns the youths’ need and desires for adequate support and equipment and the mindset of surrounding communities concerning ICT. Our conclusion is that ICT has the potential to promote social participation if the youths have access to personalised equipment and supportive staff. © The Author(s) 2022.

The use of smartphones and tablet devices in activities is believed to have great potential for enhancing the participation of people with intellectual disabilities. However, these technologies, in themselves, do not contribute to participation. What matters is how they are used. Employing the concept of domestication and insights gained from interviews with staff, this article examines conditions for the enhanced participation of youths with intellectual disability and how tablet devices are being integrated into social care settings, in particular. The findings reveal two approaches to tablet integration. In one approach, tablet use is an organized practice focused on technology acquisition, skills improvement and entertainment. In the other, it is integrated into existing practices as an aid to interpersonal communication. The organized digital activities create conditions for the youths to participate like non-disabled peers. The greatest potential for enabling participation with each other is when the youths themselves initiate the use of tablets.