För att Sverige ska kunna konkurrera i den globala ekonomin måste våra studenter med examen från högre utbildning vara redo för en karriär i arbetslivet. För Högskolan Väst innebär detta att våra utbildningar ska utvecklas i samverkan med partners från omgivande samhälle för att kunna erbjuda ett relevant och attraktivt utbildningsutbud, som svarar mot arbetsmarknadens långsiktiga kompetensbehov. Vid Högskolan Väst görs detta strategiska arbete inom ramen för vår profil arbetsintegrerat lärande (AIL). För oss bygger AIL-profilen på att avancerad kunskap skapas på många håll i samhället och att teoretisk och praktisk kunskap är lika viktiga. Vi vill att våra studenter utvecklar förmågor och färdigheter som gör att de kan ingå i och driva hållbar samhällsutveckling i praktiken. För att uppnå en strategisk och kvalitativ utveckling av AIL beslutade Högskolan Västs styrelse att AIL-certifiera alla utbildningsprogram med ett tydligt hållbarhetsperspektiv. Kvalitetsprocessen kallas AIL-certifieringsprocessen, vars syfte är att säkerställa att alla studenter möts av och kritiskt kan reflektera kring till AIL, dess innehåll, värde och utmaningar utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Denna studie presenterar erfarenheterna från två omgångar av AIL-certifieringar där 11 utbildningsprogram genomgått processen. Arbetet har inneburit utformning av kriterieområden för att kunna kvalitetssäkra kursplaner och utbildningsplaner utifrån olika kunskapsformer. En initial vägledningsmodell med kompletterande inspiration och stödstruktur till kriterieområdena har tagits fram. Resultatet visar på att det finns ett flertal olika typer av AIL-aktiviteter som återspeglar mångfalden av AIL i undervisningen och de sätt som utbildningar vid Högskolan Väst har relation till och samverkar med arbetsgivare och organisationer. Processen kom att präglas av kollegialitet och erfarenhetsutbyte vilket även resulterat i kvalitetsutvecklande aktiviteter inom program och kurser. Det långsiktiga bidraget är att ta fram ett kvalitetsramverk för AIL i högre utbildning med tydlig koppling till hållbar utveckling. Ett sådant kvalitetsramverk ska kunna spridas till fler lärosäten som systematiskt vill utveckla AIL som en tydlig kvalitetsdimension i högre utbildning. 

In Sweden there are several different professions that work within the welfare sector. Two of these are social pedagogues and socionoms. This article examines the similarities and differences between these professional fields by exploring four areas in more detail: education, the history of ideas and theory, research and practice. The results show that there are not only many differences but also some similarities. In practical work, social pedagogues and socionoms often work side by side and perform similar tasks. They are located in the same areas and often use the same methods. When it comes to the differences in educational history and current educations, they are large although they can also be found in, for example, the history of ideas. Furthermore, research in the various areas differs. In social pedagogy the interest has to a greater extent been focused on an understanding of the discipline through studies of the history of ideas, while in social work today one often focuses on studies of professional methods. Today’s challenges in the welfare sector require new knowledge, ways of thinking and understanding. Here, social pedagogy with its philosophical roots and humanistic values can play an important role.

Detta är en studie om hur yrkesverksamma välfärdsaktörer med akademisk socialpedagogisk utbildning, förstår och beskriver socialpedagogik i teori och praktik. Studien har genomförts bland yrkesverksamma, före detta studenter på socionomprogrammet med inriktning mot socialpedagogik vid Stockholms universitet och det Socialpedagogiska programmet vid Högskolan Väst. Syftet är att beskriva och analysera de yrkesverksamma studenternas föreställningar om socialpedagogik som kunskapsfält och som praxis, samt hur socialpedagogiken kommit till uttryck i den egna yrkespraktiken. Studien bygger på intervjuer med 27 personer. Genom samtal och genom de berättelser vi tagit del av från respondenternas yrkesvardag har deras syn på socialpedagogik som fenomen, som värdegrund, som mål, metod och förhållningssätt växt fram.Analysen av yrkespraktiken tar utgångspunkt i tre teoretiska idealmodeller av socialpedagogik; den anpassande, den mobiliserande och den demokratiska, konstruerades som ett resultat av en tidigare intervjustudie med social-pedagogiska forskare (Eriksson 2006). I synen på socialpedagogikens värdegrund syns en samstämmighet bland respondenterna i den här studien och forskarna i den tidigare studien. Hur värdegrunden tar sig uttryck i praktiken är dock inte lika tydligt. Respondenterna ger uttryck för teorier, värderingar och förhållningssätt, men tvingas att i konkreta situationer handla pragmatiskt. Respondenternas sätt att förhålla sig till situationen är att inta ett pragmatiskt förhållningssätt, ett förhållningssätt som vi benämnt "den pragmatiske socialpedagogen". De försöker att upprätthålla, vad de menar är ett socialpedagogiskt förhållningssätt, trots administrativa och organisatoriska begränsningar. Det handlar om att hantera det upplevda handlingsutrymmet.

I denna bok söker vi samla idéer och tankar från olika tidsepoker för att formulera en socialpedagogik för framtiden. För att de idéer som historiskt formulerats om socialpedagogiken ska vara användbara måste de förstås utifrån och kopplas till den nutida situationen. Boken tecknar en aktuell bild av socialpedagogisk verksamhet och forskning i Sverige, kompletterad med internationella utblickar.

This article focuses on social pedagogy and how social pedagogical approaches are used in Swedish welfare contexts. Social pedagogy as a phenomenon has existed in a variety of settings and during different periods of time. However, the meaning of social pedagogy as a concept depends to a great extent on the context in which it occurs, and the concept therefore has various connotations. The aim of this article is to analyse and discuss trends, directions and goals in social pedagogical practice. Three research projects (cases) are described, analysed and related to three theoretical models. The three cases – (1) a 'drive-in football' project for young people in a suburb, (2) an alternative residential caresetting for young people with learning disabilities, and (3) a 'future workshop' for older people – involved different situations and different audiences, all with elements of marginalisation and exclusion. The analysis of the three examples shows that social pedagogical practice in the Swedish context is characterised by the challenge of balancing the tensions between the individual and the collective, between emancipation and adaptation and between action and negotiation. The social pedagogical activities are also characterised by the fact that they all contain social, practical and existential dimensions of social support and an approach rooted in ethical core values.